loggan

I taket lyser stjärnorna

Kollade nyss på den filmen. Det är en film som verkligen får mig att tänka till.
Livet är inte så långt som man tror att det är. Egentligen vet vi inte riktigt när slutet är här.
Det gäller att leva som om alla dagar vore dom sista. Att ta vara på sina dagar, och göra det man vill göra!

Att bara få höra ordet cancer får mig till få den mest otäcka känslan i kroppen! Det är hemskt vad sjukdomen kan göra med en. Finns nog ingenting här i livet som jag är så rädd för som cancer...
Jag vet själv hur det är att förlora någon man verkligen älskar. Att behöva förlora någon som betyder så mkt för en det gör ont. Och ännu ondare gör det när man tänker på vad sjukdommen verkligen gjort med personen.
Jag ska inte säga att jag förstår tjejen, för känslan och allt det hon har fått genom gå finns det nog ingen som förstår. Vi alla reagerar ju olika. Men jag ser upp till henne som orkat vara så stark i ett sånt läge!

Jag önskar att jag kunde vara lika stark just nu, och finnas där för personen som behöver mig! Men det tar på mig att behöva se allt som händer och sker. Jag är rädd, rädd för vad som kommer att hända.
Det finns ingenting att göra åt det. Hur mkt jag än vill så vet jag att jag inte kan. Men det finns inte någonting jag önskar mer än att jag hade kunnat....